Konspirationsteoretiker?
Det kan vara allt ifrån terrordåd och politiska utspel till månlandningar, vi bara älskar att tänka i banorna att det kanske är ett iscensatt spel vi lever i.
Nu tänkte jag lägga till en egen liten konspirationsteori till kundvagnen.
Jag såg på expressens löpsedel att bovarna nu har uppfunnit ett nytt skimmingsystem för att kunna kopiera våra betalkort och komma åt våra koder. Nu ska det tydligen vara näst intill omöjligt att upptäcka dessa annordningar.
Det jag frågar mig är: "Är detta ett reelt hot eller är det en förstärkt bild som skall få oss att miska kontanthantering i handeln och istället öka användningen utav kort-handel för att på det viset minska risken för rån och värdetransport rån?
Jag vet att detta är en långsökt tanke kanske, men man börjar ju undra ibland varför media rapporterar om vissa saker och ej om andra brottstyper? Kanske vill det varna oss för att vi ska vara vaksamma, kanske är det för att detta säljer bra eller så har jag en poäng.
Faktum är ju att det jag talar om faktiskt har förekommit i andra former i vår tid. Ta tex det uppmålade hoten om terrorism och öst-statsmaffia. Visst, dessa existerar.. men de utgör sannolikt inte den fara för vårat samhälle som media och politiker vill peka på. Teorier existerar faktiskt som menar att dessa hotbilder förstärks för att motivera statens rätt att öka sin maktposition. Ta FRA-lagen och lagförslag om buggning som exempel, dessa hade aldrig kommit på tapeten om inte svenska folket hade fått den rädsla för terrorism som sköljts över oss från alla håll och kanter.
Personligen anser jag dock att handel med plastkort är mycket säkrare och smidigare och borde vara en självklarhet överallt.
Polisen, vår stats beskyddare.
Detta har så många andra gjort och jag är av den åsikten att de knappast kunde agerat bättre med rådande lagstiftning och resurser som de har i vårat avlånga land.
Det jag vill fokusera på är istället att ifrågasätta de beslut som rikspolisstyrelsen tog förra veckan angående landets polisutbildningar.
På polisen.se går att läsa: "Aldrig har vi haft så många poliser i Sverige och aldrig tidigare har så många utbildat sig till poliser. Nästa år kommer målet om antalet poliser att vara uppnått, vilket gör att antalet studenter måste anpassas så att nivån långsiktigt bibehålls".
Menar man då att det skulle vara vara negativt att ha mera poliser?
Min uppfattning är att allmänheten anser att det fortfarande finns alldeles för få poliser. Ofta får man höra om nedlagda utredningar pga resursbrister samt att olika stöldbrott och liknande inte ens utreds pga att prioriteringar måste göras.
Om det vore en fråga om ekonomiska skäl så skulle det ju kunna ursäkta detta. Men då det på samma sida går att läsa om regeringens tillskott till polisen så blir det svårare för mig.
"Polisen tillförs engångsvis 780 miljoner kronor på tilläggsbudget för 2009. Därutöver föreslås Polisens anslag för 2010 bli drygt 19,1 miljarder kronor, ett tillskott på ca 1,1 miljarder kronor".
Motiveringen till att man ska strypa polisutbildningen 2010 är alltså den att de äldre poliserna (65+) inte pensionerat sig som de borde utan vill jobba vidare i en ekonomiskt orolig tid.
Men borde inte det sunda vara att uppmuntra dessa att lägga hatten på hyllan och vila. Poliskåren behöver färskt blod och en generation utav sunda ,socialt kompetenta och duktiga poliser, och med den enorma mängd sökande som nu finns så kan man anta att det är just detta man får in!
Stämpling är ett faktum
Historian går så att jag och några andra vänner ofta hade ett mycket moget språkbruk när vi talade varandra. Ordet "bög" dök upp i var och varannan mening när man tilltalade varandra.
Men en gång när den förstnämnda vännen hörde detta så sade hon: Säg inte bög tioll Rickard. Om man säger det för många gånger så kan han börja tro att han är det.
Själva händelsen i sig var ju i detta fall bara komisk, men det finns också allvar i detta.
Inte då angående min sexuella läggning utan det faktum att människor faktiskt formas utav den bild andra har av dom.
Ta bara en kriminell som exempel. Personen i fråga var från början ett litet barn som var helt opräglat utav omgivningen. Någonstans i uppväxten så gjorde han något fel. Kanske blev han uppfostrad på fel sätt eller hade dålig gemenskapskrets. Men sen så började omgivningen se på denna person som en "busunge".
Personen identiferar sig plötslig som buse och fortsätter busa. Ett bus går för långt och polisen dras in. Socialen kopplas in och omgivningen får självfallet höra detta. Folk börjar snacka och personen är numera allmänt känd som småkrimminell.
Nu är det svårt att hejda.. Personen kommer acceptera denna roll eftersom alla andra redan gjort det.
Om polis och myndigheter, media och övriga samhället ser alla ungdomar med invandrarbakrund som troliga krimminella och gängmedlemmar så är det ju inte konstigt om vissa automatiskt tar på sig den rollen.
Kanske är detta något att arbeta med och komma ifrån. Hur ändrar man en persons självbild till det bättre?
Att snacka om genus
Det är otroligt populärt nuförtiden att forska om genus inom alla olika ämnen.
Har nyligen läst en del om kön relaterat till brottslighet och hur kvinnors brott skiljer sig från mäns i både omfattning och karaktär.
Oavsätt vilken vetenskap som man läser inom så finner man detta resonemang, alltså att det skilljer mellan män och kvinnor och varför det kan göra det.
Just nu så talar Malou med Annica Dahlström i programmet "efter tio" på tv 4. Dahlström är professor inom neurologi och hon har olika teorier om vilka biologiska förutsättningar som påverkar och styr könet på en individ. Inte just om det är en man eller kvinna utan om man har olika egenskaper.
Hon påstår exempelvis att en kvinna med högre testostreronhalt oftast har mindre bröst och är bättre på matematik.
Allt detta är ju självfallet mycket intresant men jag tror ändå att man måste i allra högsta grad väga in den sociala i förklaringen.
Hur vi fostras och präglas från hemmet och samhället och vilka förväntningar och stereotyper som vi har och ser bidrar ju självfallet till vilken person vi blir.
lite folkmord kanske?
Det handlar om grymhet, den obarmhärtiga grymhet och likgiltighet som vi människor gång på gång behandlar varandra med.
Vi tar några enkla exempel. USA släpper 2 kärnvapen över Hiroshima och Nagasaki i slutskedet utav andra värdlskriget. Detta är attacker mot civila och inte militära objekt, ingen hänsyn tas till de nära 200 000 döda och deras familjer.
Europa kolloniserar omvärlden. Helt godtyckligt och utan lokalbefolkningens tillstånd så utrotas, exploateras och delas länder och folk upp runt om i världen. I sydamerika så utrotas ca 90% utav den tidigare befolkninngen, i Afrika så förflyttas 11 000 000 människor till USA mellan ca 1550-1865. Runtomkring 15% utav dem dör under transporten (och ännufler under hårda arbetsförhållanden).
Men det värsta utav dessa exempel är nog förintelsen utav de europeiska judarna under andra världskriget. Det är svårt att förstå hur någon kan komma på en sådan tanke, att utrota ett folk för att man anser dem mindre värda.
Men ett faktum som gör hela detta förlopp mera orginellt är den extrema precision och byråkrati som man använde för att kunna effektivt mörda människor.
Vi talar om att göra dödandet till en industriell verksamhet. Byråkrater strukturerade upp "insamlingen" utav judar. Man såg till att infrastrukturen höll, att det fanns tillräckligt med tågvagnar och transporter till de olika "inrättningarna". Man var tvungen att beställa in tillräckliga mängder gas och annan materiell samt att se till att detta kunde fortgå med så hög effektivitet som möjligt.
Det är dessutom intressant att förintelsen var ett rationellt val fattat utav makthavarna.
Målet var ju att bli av med judarna i europa men vägen dit var inte alltid självklar. Som Zygmunt Bauman framhåller i sin bok "Auschwitz och det moderna samhället" så stod man först och vägde på för och nackdelar med att deportera samtliga judar till en annan del av världen, förslagsvis madagaskar.
Men när man kommit fram till att omkostnaderna för detta skulle bli enorma så enades man om att välja den mera kostnadseffektiva lösningen, nämligen folkmordet.
Gemensamt för allt detta är dock ändå det faktum att ingen utav dessa nationer som utförde dessa handlingar insåg vid tiden av deras handlande att detta var fel, onskefullt eller oetiskt. Det sågs som en naturlig väg att gå, man följde bara tidens strömmingar och den ledande ideologi som rådde.
Det är lite skrämmande.
Jaga pirater!
Svenska försvarsmakten har beslutat sig för att fortsätta jakten på piraterna vid den östafrikanska kusten nästa år. Samtidigt så ökar ansvarspositionen och intensiteten i Afghanistan.
"I tisdags upphörde Sveriges insats i jakten på pirater. Sedan den 15 maj i år har tre svenska fartyg deltagit i EU:s Operation Atalanta. Redan i somras gav regeringen försvaret i uppdrag att planera för en fortsättning nästa år.
Och nu verkar det som om det är Sverige som kommer att leda jakten på piraterna.
- Som planen ser ut just nu kommer vi att ta över ledningsansvaret i april nästa år. Det krävs ett regerings- eller riksdagsbeslut i det här avseendet också, och det kommer ju, säger överbefälhavaren Sverker Göranson till Politikerbloggen"
(SvD, 090918)
Detta får svensk media och vissa samhälls-röster att ljuda högt och protestera mot möjliga svenska förluster och dödsfall som kan komma som effekt utav det ökade ansvarstagandet i utlandet.
Jag har svårt att förstå hur man resonerar om man som ett rikt industriland i vår trygga del av världen inte är villigt att med kraftgärningar stabilisera tillvaron i mera turbulenta världsdelar.
Många svenskar tycks ha uppfattningen att det är viktigt att hjälpa de sjuka och hungriga, rädda barnen, stoppa krigen. Men det räcker inte med att sitta hemma och skicka pengar. Då är man som en person som bara skickar ett smått tröstande sms med "lugnande ord" till en vän i djup sorg, men man är inte beredd att åka hem til vännen och konkret hjälpa denne.
Jag tror att det krävs av oss att vara villiga att med militära insatser skydda civila och andra länders sociala struktur.
Det är ett nödvändigt ont att riskera våra egna liv för det endamålet. Svenska liv är väll inte mer värda en Afghanska liv?
Rätt och fel.
positivt.
Men Det finns fall där två olika beteenden kan vara snarlika eller förväntas uppnå en snarlik effekt. Ta exemplet med mannen som kommer hem från kontoret, knäpper upp översta knapparna på skjortan och lossar på slipsknuten. Han häller upp ett rejält glas singelmalts wiskey och sätter sig i favoritfotöljen medans han avnjuter drycken och låter lugnet och avkopplingen skölja över honom.
Sen tar vi och istället tänker oss en annan man som kommer hem efter en hård dags arbete. Han kastar av sig blåstället, slänger sig i soffan och plockar fram en rejäl "joint" som han med djupa bloss drar in, medans även han omfamnas av det lugn som denna drog erbjuder.
I bägge dessa fall så är det som männen gör något som drogar ner dem på ett eller annat sätt, men den sisstnämnde mannens agerande är kriminellt i vårat samhälle medans den förste mannens beteende är acceptabelt och har närmast ett hög kulturellt anseende.
Jag säger inte att något av detta är varken rätt eller fel, men det får en att fundera.
