Jaga pirater!
Svenska försvarsmakten har beslutat sig för att fortsätta jakten på piraterna vid den östafrikanska kusten nästa år. Samtidigt så ökar ansvarspositionen och intensiteten i Afghanistan.
"I tisdags upphörde Sveriges insats i jakten på pirater. Sedan den 15 maj i år har tre svenska fartyg deltagit i EU:s Operation Atalanta. Redan i somras gav regeringen försvaret i uppdrag att planera för en fortsättning nästa år.
Och nu verkar det som om det är Sverige som kommer att leda jakten på piraterna.
- Som planen ser ut just nu kommer vi att ta över ledningsansvaret i april nästa år. Det krävs ett regerings- eller riksdagsbeslut i det här avseendet också, och det kommer ju, säger överbefälhavaren Sverker Göranson till Politikerbloggen"
(SvD, 090918)
Detta får svensk media och vissa samhälls-röster att ljuda högt och protestera mot möjliga svenska förluster och dödsfall som kan komma som effekt utav det ökade ansvarstagandet i utlandet.
Jag har svårt att förstå hur man resonerar om man som ett rikt industriland i vår trygga del av världen inte är villigt att med kraftgärningar stabilisera tillvaron i mera turbulenta världsdelar.
Många svenskar tycks ha uppfattningen att det är viktigt att hjälpa de sjuka och hungriga, rädda barnen, stoppa krigen. Men det räcker inte med att sitta hemma och skicka pengar. Då är man som en person som bara skickar ett smått tröstande sms med "lugnande ord" till en vän i djup sorg, men man är inte beredd att åka hem til vännen och konkret hjälpa denne.
Jag tror att det krävs av oss att vara villiga att med militära insatser skydda civila och andra länders sociala struktur.
Det är ett nödvändigt ont att riskera våra egna liv för det endamålet. Svenska liv är väll inte mer värda en Afghanska liv?
